När vi hamnar i konflikt känns det ofta som att vi förlorar förmågan att "se" den andre. Känslan av förbundenhet med den andre går förlorad bakom en vägg av tankar och föreställningar om den andre. Mest uppenbart blir det när vi tänker om andra människor genom våra fördomar. Vi möter då egentligen inte människan, utan vi möter våra egna projektioner. Den andre tjänar mer som en projektionsyta.”Föreställningen” på projektionsytan brukar nämligen ställa sig före människan. Att bli bemött på det viset är mycket kränkande. Då finns inte jag på riktigt i den andres sinne. Jag blir inte bemött för jag finns inte. Men det är just den känslan, att finnas i den andres sinne, som är så central för en trygg anknytning i alla våra relationer. Vi vet det från anknytningsforskningen. Det är ett centralt behov inom oss för att känna tillhörighet, självkänsla och mening i livet. Det har stor betydelse för vår psykiska hälsa. En bra väg för att förbättra våra relationer med våra nära (och oss själva) ä

Ibland möter jag par som har följande mönster i sitt samspel: Den ena parten, ofta mannen, har en tendens att intellektualisera och debattera. Det blir oändliga diskussioner om så kallade "sakfrågor" tills den andra partnern, ofta kvinnan, blir känslosam och drar sig undan. (För enkelhetens skull skriver jag hädanefter "man" och "kvinna", men rollerna kan ibland vara omvända). Mannen tolkar ofta kvinnans känslomässiga reaktion som ett "orättvist" försök att få övertaget i diskussionen genom att "byta körfält". Som ett försök att vinna diskussionen med "orättvisa medel". Eller så förstår han inte vad som händer och drar sig också tillbaka förargad och anser att han har en irrationell fru. Vad mannen ofta helt missar är att hans attityd är mycket sårande. Hans rationellt överlägsna och känslomässigt otillgängliga position skapar en klyfta. Kvinnan känner att mannen vill tvinga in henne i en underlägsen position. Hon känner sig avvisad och maktbalansen rubbas. Kvinnan kan då försöka möta

Vi vet från forskningen att en viktig faktor i en trygg nära relation är att man känner att den andre har dig, dina tankar, känslor och dina behov vänligt ”i sitt sinne”. För barn är det den mest avgörande föräldraförmågan för att tryggt knyta an. Inom anknytningsforskning kallas det förälderns ”mentaliseringsförmåga”. Vi vet idag att liknande mekanismer gäller även för vuxenrelationer. I en trygg parrelation bygger denna känsla av att ”vara i den andres sinne” en grund för tillit och förbundenhet. Att ha den andre i vänlig åtanke kan yttra sig t.ex. genom ett leende, en smekning, en gåva, en kram eller ett uppskattande ord. Andra exempel är när partnern skickar ett sms eller ringer när hen kommer senare hem. Att man frågor om allt är ok, när den andres ansikte ser bekymrad eller frånvarande ut. Framförallt att man är närvarande och stöttande, om partnern är i kris på något sätt. Budskapet är ” jag är där för dig, du är viktigt för mig”. Det är ofta dessa dagliga gester som skapar den