https://open.spotify.com/episode/1D3Eq6juUByI6vmzFWFTxO Intervju av Yoshi Frey med Mattias Fyrörn - Djupare Självförståelse och Läkande Relationer. I detta avsnitt möter vi terapeuten Yoshi Frey för en djupgående konversation om inre helande, relationer och emotionell integration. Yoshi, med sin expertis inom anknytningsteori, Internal Family Systems (IFS) och traumabearbetning, delar insikter om hur vi kan förstå oss själva på ett djupare plan och skapa mer harmoniska relationer. Samtalet utforskar både personliga och universella utmaningar kring sårbarhet, närhet och maskulinitetens roll i dagens samhälle.Vad får du som lyssnare med dig? Anknytningens påverkan på våra liv – Hur våra tidiga relationer formar våra kärleksmönster och skapar antingen trygghet eller osäkerhet i nära relationer. Internal Family Systems (IFS) – En metod för att förstå och integrera våra inre delar, från skyddsmekanismer till sårbara barn-delar, för att uppnå större självacceptans och inre lugn. Sårbarhetens

Ofta möter jag par som bråkar om vardagliga saker: sophinken som glömdes att stänga, att man glömde att säga till när man kommer senare eller att den andre återigen är mest upptagen med sin mobiltelefon eller dylikt. Vi alla känner till dessa små irritationer i en relation. I de flesta fall kan ett par lösa dessa förtretligheter i godo. Men i andra fall kan dessa petitesser utvecklas till allvarliga bråk där man upplever att den andre inte lyssnar eller inte har respekt för ens egna behov. Då blir dessa ”petitesser” startskottet till en smärtsam eskalerande konflikt där relationen tills sist är i gungning. Par försöker ofta lösa dessa problem på den ”praktiska nivån” genom att med argumentation övertyga den andre om sitt eget rättmätiga perspektiv. Dock fastnar paret sedan i ömsesidiga anklagelser resp. försvar och tillbakadragandet. Kränkta känslor börjar då krypa in i relationen och få fäste. Och så kan det hålla på länge. Allt för länge. Problemet med ”sophinken” visar sig då ha fle

Vi vet från forskningen att en viktig faktor i en trygg nära relation är att man känner att den andre har dig, dina tankar, känslor och dina behov vänligt ”i sitt sinne”. För barn är det den mest avgörande föräldraförmågan för att tryggt knyta an. Inom anknytningsforskning kallas det förälderns ”mentaliseringsförmåga”. Vi vet idag att liknande mekanismer gäller även för vuxenrelationer. I en trygg parrelation bygger denna känsla av att ”vara i den andres sinne” en grund för tillit och förbundenhet. Att ha den andre i vänlig åtanke kan yttra sig t.ex. genom ett leende, en smekning, en gåva, en kram eller ett uppskattande ord. Andra exempel är när partnern skickar ett sms eller ringer när hen kommer senare hem. Att man frågor om allt är ok, när den andres ansikte ser bekymrad eller frånvarande ut. Framförallt att man är närvarande och stöttande, om partnern är i kris på något sätt. Budskapet är ” jag är där för dig, du är viktigt för mig”. Det är ofta dessa dagliga gester som skapar den

Många föräldrar har föreställningen att de är duktiga föräldrar om barnet lyder på vad de säger. Ibland säger föräldrarna att om barnet inte gör som man säger, har de rätt att bli arga. De måste sätta gränser. I all regel brukar dessa interventioner inte sluta med bra resultat. Barnet kommer med all säkerhet förr eller senare återkoppla till föräldrarna att lydighet och framtvingad underordning inte kommer utan ett pris i samspelet. Barnet kommer att säga upp sin samarbetsvilja och föräldern kommer uppleva att barnet blivit mycket besvärligt i många situationer. Saken är nämligen den: barnet vill inget annat än att samarbeta - egentligen. Men inte genom tvång utan av fri vilja. Barnens samarbetsvilja är en värdefull och ömtålig handelsvara i relationen mellan föräldern och barnet. Barnet samarbetsvilja måste förtjänas av föräldrarna. Den kommer inte gratis. Samarbetsviljan är kopplad till förälderns förmåga att visa att den har barnets känslomässiga behov i sina tankar. Då känner barne

Att bemöta svåra känslor är en konst. Det är lätt hänt att vi tappar fattningen och säger eller gör saker som vi behöver ångra oss för. Och ibland så gör och säger vi saker som är mycket skadliga för våra relationer och därför även för oss. Det är därför av stor vikt att vi behärskar strategier som förhindrar att vi tappar fattningen. Det som behövs är alltså praktiska, genomförbara, enkla och effektiva strategier hur man kan bemöta besvärliga känslor, dvs, känslor som vi har svårt med att härbärgera. Man pratar också om att öka vårt "toleransfönster", dvs. vår förmåga att reglera våra känslor. Att kunna reglera våra känslor har ofta att göra med vår förmåga (eller oförmåga) att explicit (medvetet) eller implicit (omedvetet) vara intonad till våra egna känslor. Man talar om introception, självobservation och mentalisering. Mindfulness är t.ex. en form av explicit introception. Vi riktar medvetet vår uppmärksamhet på vad som händer i vår kropp och i vårt sinne. Medvetenheten gör att vi

I mitt arbete som parterapeut möter jag ofta följande situation: En av parterna, oftast kvinnan, känner att mannen inte är tillräckligt känslomässigt tillgänglig i förhållandet. Denna brist på känslomässig kontakt orsakar stress, oro och ilska inom henne. Hon saknar en upplevd känsla av förbundenhet. Hon blir anklagande, förebrående och kritisk eftersom hon känner sig känslomässigt övergiven. Den djupare motivationen bakom hennes beteende är egentligen att hon försöker att nå fram till mannen och få honom att bli känslomässigt engagerad. Mannen förstår tyvärr ofta inte kvinnans motiv och behov. För män verkar kvinnans beteende som en kritik och ett uttryck för att han inte duger. Han känner sig nedvärderad och inte respekterad. Detta gör honom i sin tur väldigt sårad, arg och osäker i relationen. I regel hamnar mannen då i försvar och intellektualiserar, han drar sig känslomässigt ännu mera tillbaka eller går till motattack. Det i sin tur förstärker kvinnans upplevelse av att hon inte